Hjalmar Peterson (07.02.1886 Munkfors - 24.06.1960 Minneapolis)

Bondkomiker. Född i Holsby i Värmland som son till en murare. När han gått ut skolan började han som murarhantlangare åt sin far som arbetade på bruket i Munkfors. Där fanns både teatergrupp, sångkör och orkester. Hemma i Munkfors började han uppträda på fester och sammankomster av olika slag under namnet Olle i Skratthult och blev snart känd i större kretsar. I tidningarna läste han om emigranter som lyckats i Amerika och 1905 emigrerade han själv för att bli underhållare där. Till en början arbetade han som bonddräng men fick snart tillfälle att uppträda på en lantbruksmässa i Willmar och slog igenom över en natt. Han fick engagemang runt om i Minnesotas svenskbygder och snart började han också turnera till andra ställen där det fanns Skandinaver. Han var en mycket uppskattad underhållare i USA:s svenskbygder under 1920-talet och det påstås att en person skrattat ihjäl sig när Olle uppträdde i Lindstrom, Minnesota. Han varken skrev texter eller spelade något instrument utan hans storhet låg i sångens, mimiken och historieberättandet. Som mest bestod Olle's turnesällskap av ett 20-tal personer som reste kring i tre stora Dodgebilar.
Under en turné i Sverige träffade han Gustav Fonandern och Olle övertalade denne att turnera med honom i USA. Detta föll väl ut och de turnerade tillsammans under sex år i USA. År 1917 gifte Olle i Skratthult sej med Olga Lindgren som kom att bli stjäran i Olles teatergrupp. De separerade dock 1933 och Olle gifte om sig med Mora Grace Engebretson med vilken han fick en son och en dotter.
Så småningom minskade intresset för bondomik och folklustspel och Olle började i stället sjunga i Frälsningsarmen och kom också där att dra stor publik. I Munkfors finns ett museum tillägnat Fridolf Rhudin detta museum är också tillägnat Olle i Skratthult.

Litt: Svensk-amerikanska bondkomik, (Ulf Beijbom, Svenska Emigrant Institutet, Växjö, 1973)

Länkar:
Om Olle i Skratthult på svenska Wikipedia
Om Olle i Skratthult på engelska Wikipedia
Amerikansk sida om Olle i Skratthult

 
Skivinspelningar
Columbia
Beväringsvisa / Orchestra / 18.12.1926 / (Mx: BVE-37152)
Calle gla mä sola / Ork. / E 3495 /
Den lustige kopparslagaren / Ork. / E 2807 /
Fest hos Gustafson's / Orchestra / 2.4.1927 / (Mx: BVE-38424)
Finska valsen / Orchestra / 7.12.1923 / (Mx: B-29117)
Flickan mä paraply´t / Ork. / E 3495 /
Flickan på Bellmansro / Orchestra / 18.12.1926 / (Mx: BVE-37156)
Flickorna i Närke / Ork. / E 2807 /
Fotograferinga / Ork. / E 3425 / *
Friare / Orchestra / 18.12.1926 / (Mx: BVE-37151) 
Frykdalsdansen / Orchestra / 18.12.1926 / (Mx: BVE-37154)
Hjärterövalsen / Ork. / E 2807 /
I Varmeland där ä dä så gutt gutt gutt / Orchestra / 18.12.1926 / (Mx: BVE-37155)
I Värmeland en fager kvinna bodde / Orchestra / 18.12.1926 / (Mx: BVE-37153)
Jazz på landet / Orchestra / 2.4.1927 / (Mx: BVE-38423)
Kopparslagaren / Orchestra / 7.12.1923 / (Mx: B-29118)
Luffar valsen / Ork. / E 3424 / *
Malajen / Orchestra / 2.4.1927 / (Mx: BVE-38425)
Malmövalsen (På Baltiskan) / Olga Lindgren / Ork. / E 3426 / *
Min sångröst den kan ej betalas med guld / Olga Lindgren / Ork. / E 3426 / *
Motorcyceln / Instrumental ensemble / 9.6.1928 / (Mx: BVE-45329)
Nikolina / Orchestra / 7.12.1923 / E 3494 / 
Når morsan fyller femtio år / Orchestra / 2.4.1927 / (Mx: BVE-38426)
Spikkroksvalsen [!] / Ork. / E 3425 / *
Storbönnernas vals / Orchestra / 7.12.1923 / (Mx: B-29115)
Sven Svenssons Sven / Ork. / E 3494 /
Svenskt potpurri (18 sånger) / Ork. / E 2807 /
Ä du mä på dä? / Ork. / E 3424 / *

Columbia
Submarine waltz  / Instrumental  / Hjalmar Peterson Orch. (Insp. 01.04.1927)  / (Mx: BVE-38317)
Påsk liljan / Instrumental  / Hjalmar Peterson Orch. (Insp. 01.04.1927) / (Mx: BVE-38318)
From Frisco to Cape Cod / Instrumental  / Hjalmar Peterson Orch. (Insp. 01.04.1927)  / (Mx: BVE-38319) 
Hesselby steppen / Instrumental  / Hjalmar Peterson Orch. (Insp. 01.04.1927) / (Mx: BVE-38320)
Inga Lill / Instrumental  / Hjalmar Peterson Orch. (Insp. 01.04.1927)  / (Mx: BVE-38321)
Jubileum shottish  / Instrumental  / Hjalmar Peterson Orch. (Insp. 01.04.1927)  / (Mx: BVE-38322)

H.M.V.
Inga Lill / Olle i Skratthults luffarkapell / AL 836 / *
Jubilæum schottisch / Olle I Skratthults luffarkapell / AL 836 / *

Wallin's
Det var en gång en gubbe / Harry Swanson, piano (Insp. Chicago 02.04.1923) / 102 / 
Storbönnernas vals / Harry Swanson, piano (Insp. Chicago 02.04.1923) / 102 / 

Victor
Målare visa (The painter's song) / (Insp. 30.10.1929) / 24028 /
- Till första sidan -
I USA började Peterson som farmardräng i Shafer, men slog igenom som sångare och aktör på en lantbruksmässa i Willmar. 1909-11 turnerade han i Sverige med svenskamerikanska kvartetter, och absorberade då Kalle Nämndemans och de andra inhemska bondkomikernas visor och maner. 1917 gifte han sig med norrländskan Olga Lindgren, som kom att bli stjärna under turnéerna fram till 1933.[1] Olle i Skratthult blev en institution i Svenskamerika. Kom inte hans grupp till Worcester, Jamestown, Rockford, Omaha, Tacoma eller San Francisco, då var svenskamerikanernas årsrytm ur led. När hans stjärna stod som högst reste han omkring med tjugotalet personer i tre stora Dodgebilar. Man tillbringade endast en kväll på varje plats och kunde då som i Chicago samla 1 000 åskådare. I New York stannade man ett par extra dagar för att göra grammofoninspelningar. Olles insjungning av Nikolina[2] år 1917 såldes i 100 000 exemplar; i svenskbygderna trodde man att det var Olle själv som diktat och komponerat denna den svenskamerikanska bondkomikens nationalsång.[1] Olle i Skratthult varken skrev texter eller trakterade instrument. Hans storhet låg på sångens, mimikens och historieberättandets områden. Så här skrev Erland Richter i tidningen Svea i Worcester: "Olle har en förmåga att se dum och klipsk ut i samma sekund, svordomen är honom främmande. Man märker att den finns i manuskriptet ibland, men aldrig på hans tunga. Och så sjunger han Svenska visor. Han är ingen Caruso. Knappast en John Forsell. Men han är Olle. Och det räcker bra. Han har på senare tid ökat publikens munterhet emedan han numera själf håller sig allvarsam, när han säger något riktigt roligt."[1] Artisten, nästan lika berömd bland svenskamerikanerna som Charles Lindbergh, fick det slut som tycks ha varit bestämt för alla bondkomiker. Tiderna försämrades (depressionen), publiken krympte samman (emigrationens avtynande), det blev inte längre populärt att sjunga och tala på svenska (amerikaniseringstrycket). Den generöse Olle i Skratthult hamnade i misär. Det sökande allvar som oftast utgör gycklarens innersida förde honom till Frälsningsarmén. Olle i Skratthult blev frälst och fortsatte som sjungande frälsningssoldat.[1]